Intervju i Allt om Roslagen 2010

Posted in Uncategorized by admin

Det började som ren abstinens. För första gången på flera år inte hade de något band.

– Då började vi trubba med tre personer på fester, säger gitarristen Pär Karlebo. Det var 1994 sedan dess har spelningarna porlat in till Rimbobandet i en behaglig ström. Nu i helgen spelar de på både Teatern och Mobergs. Playboys koncept att publiken ska ha lika kul på dansgolvet som de själva har på scenen funkar.

– Det brukar oftast bli fullt när vi spelar på lokala ställen. Folk vet vad de får, säger trummisen Jörgen Larsson. Ribban har de satt högt, på en spelning vid Halloween gjorde sångaren Hasse Ganz plötslig entré på en bardisk utklädd till Jesus. På en annan spelning vid påsktid var båda sångarna utklädda till gigantiska påskägg.

– Vi är lite halvgalna allihop och bjuder på oss själva. Det ska vara show och det är inte alltid vi själva vet hur det ska gå på scenen. Som när Andreas upptäckte att hans armar blev kortare i det där påskägget och inte nådde att spela. Det blir kul både för oss och publiken, säger Jörgen Larsson. Just det där att både bandet och publiken ska ha kul återkommer bandmedlemmarna till många gånger under intervjun. Kanske är det det som gör att folk från Rimbo bokar in sig på hotell i Borlänge när bandet spelar där. Playboys är inte ett band som levererar för brödfödan, trots att de har spelat ihop i över femton år är det spelglädjen som regerar.

- Det är fortfarande en kick att stå där på scenen. Om publiken skulle tunnas ut skulle det kanske inte vara så. Den dagen det bara kommer fem personer till en spelning är det dags att sluta, säger sångaren Hasse Ganz. Att de fortfarande fyller ställen och ständigt hittar ny publik kanske beror på att det är ett ovanligt levande band. Flera bandmedlemmar har bytts ut under resans gång och spellistan görs om hela tiden.

- Det blir för tråkigt annars. Ett tag hade vi en öppning med samma fem låtar. Man spydde ju på de där låtarna till slut, säger Pär Karlebo.

- Vi letar hela tiden efter de där låtarna som inte alla andra spelar och som är kul. Man märker att folk gillar det, säger Jörgen Larsson. En starkt bidragande orsak till det är att det låter väldigt bra musikaliskt. Det är sex skickliga musiker som tolkar låtarna åt folket. Musiker som har gjort covern till sin mission, att göra egna låtar är ingenting som är någon större lockelse. En enda har de på sin repertoar: en hyllningslåt som Andreas Eklund gjorde till Rimbo handbollsklubbs damlag som gick upp i allsvenskan i höstas.

– Tyvärr har det inte gått så bra för dem. Låten handlar om att de sopar banan med motståndarna. Och riktigt så blev det ju inte, säger han om laget som fått stryk i stort sett i varje match hela spelåret. De är sex helt olika musiker i bandet som gillar helt olika typer av musik. Det gör bredden på det de spelar stor. Hårdrock, motown, disco och schlager i en härlig röra. Det finns inget område som bandet inte lyckats muta in som sitt. Många av låtarna går inte att få ihop med de hårdrockshårfagra musikernas yttre om man inte hört dem spela. Som gamla discodrottningen Amanda Lears Knock on wood eller Abba låtarna som bandet tolkar på ett hårt sätt med danskänslan intakt. Att bandet har två sångare gör det möjligt att bygga mycket musikaliskt på stämsång.

- Vi har en sak vi går på när vi väljer låtar. Man ska kunna dansa till det vi spelar, säger Thomas Rymer Rythén.

– Vi spelar för tjejerna. Det är det vi har fattat i det här bandet. Kommer tjejerna, trivs och dansar framme vid scenen, då kommer killarna också, säger Jörgen Larsson och får instämmande leenden från de andra bandmedlemmarna.

#2010 #Allt om Roslagen #Artikel